Falska minnen är livliga och detaljerade minnen av händelser som egentligen aldrig har inträffat.
Hjärnan kan uppfatta dessa konstruktioner som äkta med absolut säkerhet, rapporterar .
Detta fenomen är inte ett tecken på en psykisk störning och kan observeras hos helt friska människor. Neurobiologiska studier visar att samma delar av hjärnan är ansvariga för att reproducera både sanna och falska minnen.
Pixabay
Mekanismen för bildandet av falska minnen är ofta relaterad till fantasins arbete och processen för semantisk bearbetning av information. När en person upprepade gånger föreställer sig en händelse börjar hans hjärna tolka den här bilden som en verklig upplevelse.
En annan kraftfull utlösande faktor är yttre påverkan, t.ex. ledande frågor eller felaktig information från en auktoritativ källa. Så småningom integreras den andra personens version av händelsen i det personliga minnet och får nya sensoriska detaljer.
Känslomässig inblandning och stress ökar också avsevärt sannolikheten för minnesförvrängning. Höga nivåer av kortisol kan störa konsolideringen av minnen, vilket gör dem mer sårbara för senare manipulation.
Sociala påtryckningar och viljan att anpassa sig till gruppens berättelse gör att individer oavsiktligt justerar sina minnen så att de passar in i andras berättelser. Denna effekt är särskilt uttalad i situationer med kollektiva diskussioner om det förflutna.
Naiv tilltro till det egna minnets ofelbarhet skapar allvarliga risker i vardagen. Det kan t.ex. leda till felaktiga vittnesmål eller beslutsfattande baserat på förvrängda upplevelser.
Att ignorera förekomsten av detta fenomen gör en person sårbar för manipulation och felaktig information. Utan kritisk reflektion över det förflutna kan den personliga historien lätt skrivas om av yttre påverkan.För att minimera riskerna är det viktigt att utveckla ett kritiskt tänkande och en vana att analysera källorna till sina minnen. Det är bra att ställa sig själv frågor om varifrån vissa detaljer i ett minne kommer.
Att arbeta med fotografier och dagboksanteckningar från den aktuella perioden hjälper till att befästa autentiska minnen. Men inte heller denna metod är helt tillförlitlig, eftersom själva återkallandet kan förändra minnet.
Att erkänna minnets formbarhet och ofullkomlighet är nyckeln till en mer nykter uppfattning om sitt förflutna. Denna kunskap gör det möjligt att skilja verkliga händelser från mentala konstruktionerskapade av hjärnan.
Falska minnen är således en integrerad och naturlig del av det mänskliga minnets funktion. Genom att förstå deras natur kan vi upprätthålla en sundare och mer objektiv relation till vårt eget förflutna.
Läs också
- Vad händer om du mediterar i bara 5 minuter om dagen: hur det kommer att förändra ditt tänkande och dina val
- Hur våra hjärnor arbetar för att hitta fel: tillskrivningspsykologin och tendensen att självrättfärdiga
