Många har lagt märke till att information som lärs in genom promenader eller annan lätt fysisk aktivitet kommer ihåg mycket bättre.
Detta fenomen är direkt relaterat till det motoriska minnets funktion och hjärnans aktivering genom rörelse, rapporterar en korrespondent från .
Vårt minne är inte ett enda system, utan består av flera sammankopplade avdelningar som ansvarar för olika typer av information. Det motoriska minnet, som är nära kopplat till motorisk aktivitet, befäster kunskap genom muskulär ansträngning och rumslig orientering.
Pixabay
Ur evolutionär synvinkel är denna mekanism helt logisk, eftersom det var avgörande för våra förfäder att kunna memorera rutter, födokällor och tecken på fara under förflyttning. Moderna människor har ärvt dessa neurala kopplingar, som kan användas effektivt för inlärning.
Neurobics, eller holistisk hjärnträning, bygger på att skapa nya associationer genom att koppla samman olika sinnen och motorisk aktivitet. När vi rör på oss måste hjärnan inte bara bearbeta abstrakt information utan även sensoriska signaler från kroppen, vilket skapar starkare neurala kopplingar.
Hippocampus, det område i hjärnan som ansvarar för att skapa långtidsminnen, spelar en nyckelroll i denna process. Fysisk aktivitet förbättrar dess blodtillförsel och stimulerar produktionen av hjärnderiverad neurotrofisk faktor, ett protein som håller nervcellerna livskraftiga.
Vid traditionellt stillasittande lärande går hjärnan ofta in i ett automatiskt informationsbehandlingsläge, vilket minskar minnesförmågan. Rörelse, å andra sidan, upprätthåller ett tillstånd av mild stress och ökad uppmärksamhet, vilket gör processen att koda data mer medveten.
Att ignorera motoriska minnesfunktioner leder till att vi bara utnyttjar en liten del av hjärnans potential för inlärning. Detta innebär att det tar längre tid att memorera och att vi förlorar information snabbt efter att den har använts.
Ett enkelt sätt att aktivera det motoriska minnet är att promenera lugnt samtidigt som man lyssnar på ljudföreläsningar eller podcasts om ett ämne. Rytmiska rörelser hjälper till att synkronisera nervimpulser och förbättrar koncentrationen på materialet.En ännu mer effektiv metod är att skriva ner viktiga teser eller formler på ett stort pappersark som fästs på väggen, vilket engagerar kropps- och handrörelser. Denna metod kombinerar visuell perception med kinestetisk perception, vilket fördubblar förmågan att memorera.
För att lära sig främmande ord kan man använda sig av tekniken att associera vissa gester eller rörelser i rummet. Varje nytt ord associeras med en specifik plats i rummet eller handrörelse, vilket skapar ett kraftfullt mnemoniskt stöd.
Regelbunden användning av dessa tekniker kommer inte bara att förbättra de omedelbara inlärningsresultaten, utan också främja den långsiktiga kognitiva utvecklingen. Hjärnans neuroplasticitet ökar, vilket öppnar upp för snabbare och bättre inlärning av komplex kunskap i framtiden.
Att integrera rörelse i inlärningsprocessen är alltså inte bara en användbar vitbok, utan en vetenskapligt bevisad strategi för att förbättra minnesprestandan. Genom att utnyttja hjärnans naturliga mekanismer kan vi göra betydande framsteg inom självutbildning utan att behöva investera mer tid.
Läs också
- Vad deja vu verkligen signalerar: åsikter från psykologer och neurologer
- Varför vi är rädda för framgång: de grundläggande orsakerna till självbegränsning och hur man kringgår dem
